Analysen är klar – Sverige behöver ett nationellt system för säkerhet i beredskapen
Behovet av skydd och bevakning ökar kraftigt vid höjd beredskap. Säkerhetssektorn i beredskapen behöver därför få en tydligare roll. Samtidigt riskerar myndigheter, kommuner och företag att bygga egna lösningar och konkurrera om samma begränsade kompetens. Under Säkerhetsarenan i Almedalen var budskapet tydligt: Sverige behöver lämna analysstadiet och skapa ett samordnat nationellt system där säkerhetssektorn är en självklar partner.
I dag arbetar omkring 25 000 personer i bevakningsbranschen. Vid höjd beredskap bedöms behovet kunna öka till omkring 55 000 – och då är kommuners och regioners behov inte fullt inräknade.
Det var utgångspunkten för seminariet Civil beredskap kräver säkerhetssektorn – när ska systemen komma ikapp? under Säkerhetsarenan i Almedalen.
– Vi behöver gå från att se säkerhetssektorn som ett sidospår till att använda den som den strategiska resurs den redan är, konstaterade Maria Elinder, förbundsdirektör för Säkerhetsföretagen och moderator för samtalet.
Myndigheten för totalförsvarsanalys, MTFA, har analyserat skyddet och bevakningen av totalförsvarsviktig civil verksamhet. Slutsatsen är att dagens resurser inte är dimensionerade för den hotbild Sverige står inför.
Kraftverk, hamnar, transportknutpunkter, vattenreningsverk och serverhallar är exempel på verksamheter som måste fungera även vid höjd beredskap och krig.
– Vi har gjort vårt jobb. Nu är det upp till aktörerna och regeringen att ta ansvar för att faktiskt bygga det här systemet. Förutsättningarna finns och det är bråttom, givet hur hotet ser ut, sa Jan Garton, generaldirektör för MTFA.
Även Polismyndigheten delar bilden av ett kraftigt ökat behov. Det offentliga kommer inte att kunna svara för skyddet av alla samhällsviktiga objekt.
Frågan är därför inte längre om fler resurser behövs. Frågan är hur Sverige skapar ett sammanhållet system för att använda dem.
En återkommande slutsats under samtalet var att staten inte kan lösa frågan på egen hand.
Polismyndigheten är sektorsansvarig myndighet för beredskapssektorn ordning och säkerhet. Men ett framtida system för skydd och bevakning måste utvecklas i nära samverkan med andra myndigheter och säkerhetsbranschen.
– Det här är definitivt ingenting som vi kan göra ensamma. Vi måste göra det tillsammans med andra myndigheter och i nära samverkan med branschen, som har de faktiska kunskaperna, sa Magnus Roglert, sektionschef vid Polismyndighetens nationella operativa avdelning.
Samarbetet mellan Polismyndigheten och branschen är redan etablerat. Nästa steg är att bygga vidare på det och skapa tydlighet kring ansvar, prioritering och genomförande.
Redan i dag arbetar myndigheter och andra aktörer med egna lösningar för skydd och bevakning. Det är förståeligt – varje verksamhet har ansvar för sitt eget skydd.
Men utan central samordning finns en risk att olika aktörer bygger parallella system och konkurrerar om samma begränsade kompetens.
För säkerhetsföretagen är problemet redan konkret. Utbildad personal kan vara krigsplacerad eller tas i anspråk av andra delar av totalförsvaret. Samtidigt ska företagen kunna planera för sina befintliga uppdrag och avgöra vilka samhällsviktiga verksamheter som ska prioriteras.
– Polismyndigheten är redo och branschen är redo. Nu behöver regeringen fatta konkreta beslut som gör att vi kommer framåt snabbare, sa Mikael Högberg, operativ chef och säkerhetschef på Avarn Security.
Prioriteringsfrågan blir central. Vilka objekt ska skyddas först när resurserna inte räcker till allt? Och vem har mandat att göra den bedömningen?
En kraftigt utökad personalförsörjning kommer att krävas. Där är civilplikt inom bevakningsverksamhet en central del.
Branschen har redan utbildningskapacitet, lärare och ett framtaget utbildningskoncept. BYA utbildar omkring 11 000 elever varje år och bedömer att utbildning av civilpliktiga skulle kunna startas snabbt och skalas upp stegvis. BYA:s eget underlag pekar på ett gap om minst 30 000 ytterligare behöriga medarbetare.
Men seminariets deltagare var tydliga med att Sverige måste arbeta i flera spår samtidigt.
– Vi kan inte vänta på att civilplikten ska lösa allt. Vi behöver göra flera saker samtidigt. Det handlar också om beslutsmod – att våga fatta beslut med Sveriges skydd och försvar i första hand, sa Jonas Wannberg, ansvarig för totalförsvarsplanering på BYA.
Den personal som redan finns behöver säkras och ges möjlighet att utbildas och öva för höjd beredskap. Regelverk och tillståndsprocesser behöver utvecklas. Teknik, larmcentraler och ledningsfunktioner behöver integreras i planeringen.
Säkerhetsföretagen har tidigare välkomnat beslutet att möjliggöra civilplikt inom bevakningsverksamhet och efterlyst ett snabbt genomförande. Länka texten till Regeringen möjliggör för civilplikt inom bevakningsverksamhet
Säkerhetsföretagen finns redan på plats vid samhällsviktig verksamhet över hela Sverige. Företagen har personal, teknik, ledningscentraler och erfarenhet av att snabbt hantera förändrade hotbilder.
Den kapaciteten behöver vara en del av Sveriges beredskapsplanering från början.
– Bjud in oss som partner och se oss inte bara som ett nödvändigt ont när något redan har hänt. Det är här och nu vi måste planera och förbereda oss, sa Cristina Petrescu, vd för Securitas Sverige.
Det handlar ytterst om att bygga ett modernt totalförsvar där staten och näringslivet möts på ett annat sätt än tidigare.
Sverige behöver lämna analysstadiet. Säkerhetssektorn är redan en del av Sveriges trygghets- och beredskapsinfrastruktur.
Nu behöver systemen komma ikapp.
Se hela seminariet: Civil beredskap kräver säkerhetssektorn – när ska systemen komma ikapp?
Frågan om säkerhetssektorns roll i totalförsvaret var ett av flera centrala teman under årets Säkerhetsarena. Du hittar hela programmet här: SäkerhetsArenan 2026 – trygghet, säkerhet och beredskap