Debatten om att slopa karensavdraget handlar ofta om den anställdes plånbok. Det är förståeligt. Ingen väljer att bli sjuk och självklart ska den som är sjuk kunna stanna hemma.

Men diskussionen saknar alltför ofta den andra sidan av ekvationen: vem som faktiskt ska betala – och vad som händer med företagen när kostnaden ökar.

För säkerhetsföretag – oavsett storlek – är svaret mycket konkret.

När en väktare, värdetransportör, parkeringsvakt eller säkerhetstekniker blir sjuk försvinner inte uppdraget. Kunden behöver fortfarande bevakning. Någon måste fortfarande transportera kontanterna. Företaget måste skydda fastigheten, hålla verksamheten igång och upprätthålla avtalade säkerhetsnivåer.

Någon annan måste helt enkelt göra jobbet.

Det innebär att arbetsgivaren inte bara får en högre sjuklönekostnad om politiken slopar karensavdraget. Företaget behöver dessutom hitta en ersättare, ibland betala övertid och lägga tid på akut omplanering. För stora företag innebär det betydande kostnadsökningar i en redan personalintensiv verksamhet. För ett företag med tio, tjugo eller trettio anställda kan återkommande frånvaro få direkta konsekvenser för både ekonomin och möjligheten att klara sina uppdrag.

Och säkerhetsföretag kan sällan lösa problemet genom hemarbete. En väktare kan inte bevaka ett köpcentrum från köksbordet och en värdetransportör kan inte transportera kontanter via Teams.

Förslaget att slopa karensavdraget träffar därför hela säkerhetsbranschen – men de minsta företagen har sämst möjligheter att bära de ökade kostnaderna.

En statlig utredning har räknat på effekterna. Utredningen bedömde att ett helt slopat karensavdrag skulle höja arbetsgivarnas sjuklönekostnader med 14,4 miljarder kronor enbart genom den direkta effekten. När utredningen även tog hänsyn till förändrat beteende uppskattade den kostnadsökningen till mellan 17,9 och 24,1 miljarder kronor om året (66 miljoner om dagen!), motsvarande 47–63 procent. Och då ingår ändå inte företagens kostnader för vikarier, övertid och produktionsbortfall.

Det är alltså inga marginella belopp.

Socialdemokraterna, som vill avskaffa karensavdraget, har samtidigt sett problemet för företagen och föreslår ett högkostnadsskydd för små och medelstora företag. Det är bra att partiet uppmärksammar konsekvenserna för mindre arbetsgivare. Men de 500 miljoner kronor som partiet har avsatt för skyddet förändrar inte det grundläggande problemet: ett avskaffande skulle öka kostnaden för frånvaro och göra bemanningen svårare i verksamheter där människor faktiskt måste vara på plats.

Dessutom är sjuklönen bara ena sidan.

Sex av tio företag i Svenskt Näringslivs företagarpanel bedömer att korttidssjukfrånvaron skulle öka om karensavdraget försvinner. Sju av tio tror att arbetsbelastningen för övriga medarbetare skulle öka och ungefär hälften bedömer att de skulle behöva ta in fler vikarier.

Våra medlemsföretag känner igen den bilden. De bolag som ingår i nordiska koncerner beskriver mycket stora skillnader i sjukfrånvaron mellan Sverige och exempelvis Norge. Där får anställda normalt sjukpenning från första sjukdagen och ersättningen täcker inkomsten upp till ett tak. Företagen ser en betydligt högre sjukfrånvaro i sina norska verksamheter. Det är en varningssignal som svensk politik bör ta på allvar.

Det här är viktigt också ur ett medarbetarperspektiv. När en kollega uteblir från ett säkerhetsuppdrag måste någon annan täcka passet. Fler sena samtal, schemaändringar och övertid är inte självklart vägen till ett bättre arbetsliv.

Vi ska samtidigt ta argumentet från dem som vill slopa karensavdraget på allvar. Många av våra medarbetare har yrken där hemarbete inte är ett alternativ. Den ekonomiska förlusten vid sjukdom märks därför tydligare än för den som kan arbeta hemifrån med en lättare förkylning. Det är rimligt att diskutera hur vi ska utforma sjukförsäkringen.

Men lösningen kan inte vara att ensidigt flytta miljardkostnader till arbetsgivarna.

Det är företagen som skapar jobb, driver utveckling och lägger grunden för Sveriges tillväxt. Varje ny kostnad och regel påverkar deras möjligheter att anställa, investera och växa – och konsekvenserna blir särskilt tydliga för mindre företag.

Sverige behöver fler företag som vågar anställa. Säkerhetsbranschen behöver dessutom fler medarbetare för att möta den växande efterfrågan på trygghet och säkerhet. Redan i dag är kompetensförsörjningen en av sektorns stora utmaningar.

Politikens uppgift bör därför vara att skapa goda och långsiktiga villkor för företagande – inte att göra varje ny anställning dyrare och mer riskfylld.

Behåll karensavdraget. Vill politiken förbättra tryggheten för människor med små ekonomiska marginaler bör den använda socialförsäkringen och skattesystemet – inte skicka ännu en nota till landets arbetsgivare.

Maria Elinder
Förbundsdirektör, Säkerhetsföretagen